Ett bi kan bo i en bikupa, ett gammalt musbo, en sandig slänt eller ett litet hål i död ved. Den raka frågan var bor bin har därför olika svar beroende på om det handlar om honungsbin, humlor eller solitära vildbin. Här får du en tydlig överblick över deras boplatser och konkreta sätt att göra trädgården mer användbar för små pollinatörer.
Olika bin behöver helt olika hem
- Honungsbin lever i stora samhällen i kupor eller skyddade håligheter.
- De flesta vildbin gräver bon i sandig eller bar mark.
- Humlor bygger ofta bon i grästuvor, mossa och övergivna musbon.
- Bihotell hjälper främst arter som använder håligheter i ved och växtstjälkar.
- Blommor och boplatser behövs samtidigt för att bina ska kunna etablera sig.
Var bor bin i Sverige?
I Sverige finns omkring 300 arter av vildbin, och de har långt ifrån samma livsstil. Några lever i stora samhällen med drottning och arbetare, medan andra honor bygger varsitt litet bo och sköter sina larver på egen hand.
| Typ av bi | Vanlig boplats | Så lever det |
|---|---|---|
| Honungsbi | Bikupa eller skyddad hålighet | Stort samhälle |
| Humla | Grästuvor, mossa, mark och gamla musbon | Samhälle under en säsong |
| Solitärt vildbi | Sand, jord, död ved eller växtstjälkar | Ensam hona med eget bo |
| Gökbi och andra parasitbin | Andra bins bon | Utnyttjar värdartens proviant |
Det är alltså missvisande att tänka att alla bin behöver ett bihotell. Boplatsen måste passa artens sätt att leva, annars spelar det ingen större roll hur fint hotellet ser ut. Jag tycker att just den skillnaden är det viktigaste att förstå innan man börjar köpa material eller plantera blommor.
Honungsbin lever i kupor och skyddade håligheter
Honungsbiet är det bi de flesta förknippar med biodling. Ett välmående samhälle kan rymma upp till cirka 60 000 individer under högsäsongen, och då behövs ett stabilt, torrt och skyddat hem.
Tama honungsbin bor i bikupor som sköts av en biodlare. Vilda eller förrymda samhällen kan i stället slå sig ner i ihåliga träd, väggutrymmen och andra mörka håligheter där boet skyddas från regn och kyla. Ingången behöver vara tillräckligt liten för att samhället ska kunna försvara den.
En bikupa behöver dessutom ligga nära blommande växter under en lång del av säsongen. Honungsbin samlar stora mängder nektar och pollen, så antalet samhällen bör anpassas efter hur mycket föda som faktiskt finns i landskapet. Enligt Jordbruksverket minskar risken för konkurrens när det finns gott om blommande växter och bigårdarna placeras genomtänkt.
Vildbin behöver rätt sorts boplats
De flesta vildbin lever ensamma. Honan gräver eller hittar ett hål, samlar pollen och nektar, lägger ägg och stänger sedan boet. Det kan låta anspråkslöst, men hennes lilla gång innehåller hela nästa generation.
Marklevande bin
Sandbin, bandbin och byxbin gräver ofta gångar i solig, torr och lättdränerad mark. Det kan vara en sandig slänt, en grusgång, en vägkant, en gammal sandtäkt eller en bar fläck i trädgården. Naturvårdsverket anger att 213 av ungefär 300 svenska vildbiarter lever i sand, vilket gör öppna sandmiljöer betydligt viktigare än många tror.
Marken får inte växa igen för snabbt. Ett tjockt lager löv, tät gräsmatta eller mycket frodig jord kan se välskött ut för oss men vara oanvändbart för ett sandbi. Jag skulle därför hellre spara en varm, lite rufsig sandfläck än fylla varje hörn med täckbark.
Bin som bor i håligheter
Murarbin, citronbin och flera andra arter använder gamla gångar i död ved, ihåliga växtstjälkar, tegel och sprickor. De kan också flytta in i ett bihotell, men bara om hålen har rätt storlek och är torra.
För ett enkelt bihotell fungerar obehandlat lövträ och rör av vass eller bambu. Hålen bör vara ungefär 4-10 millimeter breda och 12-15 centimeter djupa, med släta insidor. Placera hotellet soligt, regnskyddat och stadigt. Tryckimpregnerat virke och fuktiga material bör undvikas.
Läs också: Var bygger humlor bo? Så känner du igen ett humlebo
Parasitbin bor hos andra bin
Gökbin och andra parasitbin samlar inte själva pollen till sina larver. Honan lägger i stället ägget i ett annat bins bo, där hennes larv använder värdartens förråd. Därför kan ett område behöva många olika sorters bon för att stödja hela binsamhället, även arter som inte syns vid första anblicken.
Humlor söker skydd nära marken
Humlor räknas också som bin, men de lever i tillfälliga samhällen. På våren letar den övervintrade drottningen efter en lugn plats där hon kan starta boet. Vanliga alternativ är övergivna musbon, grästuvor, mossa, håligheter under rötter och gamla fågelholkar.
Humleboet växer under sommaren när arbetarna hjälper drottningen att samla mat och föda upp nya individer. På hösten dör det gamla samhället ut, medan nya drottningar övervintrar på egen hand. Ett bo som verkar tomt senare på året behöver därför inte vara ett problem som ska tas bort.
Om du hittar humlor under en altan eller i en kompost bör du först fråga dig om platsen verkligen stör någon. Humlor är normalt fredliga när de lämnas i fred, och boet används ofta bara under en begränsad period. Att flytta eller täppa igen det i onödan gör större skada än nytta.
Så gör du trädgården mer beboelig
Den bästa insatsen kombinerar mat, skydd och boplatser. En rabatt med en enda blommande växt ger visserligen nektar under en kort period, men ett varierat område som blommar från tidig vår till sensommar hjälper betydligt fler arter.
- Plantera tidiga sälgblommor, scilla och fruktträd för vårens hungriga bin.
- Låt klöver, timjan, mynta, vädd, fibblor och blåklockor blomma under sommaren.
- Spara en liten del av gräsmattan som slåtteräng och slå den först efter blomningen.
- Skapa en öppen sandig yta i ett soligt läge för marklevande arter.
- Låt torr, solbelyst död ved ligga kvar om den inte utgör en säkerhetsrisk.
- Undvik bekämpningsmedel och välj bort växter som behandlats med insektsmedel.
Vatten kan också hjälpa, men ställ inte fram en djup skål där bina riskerar att drunkna. Ett grunt fat med småstenar som sticker upp över vattenytan ger säkra landningsplatser. Placera det i skugga under varma dagar så torkar det inte ut lika snabbt.
Bihotellet är ett bra komplement, men inte hela lösningen. Min erfarenhet är att människor ofta lägger mycket energi på själva träkonstruktionen och glömmer den viktigare frågan: finns det blommor och bar mark i närheten? Ett enkelt bihotell nära en blomrik, solig miljö slår nästan alltid ett stort dekorationshotell som hänger fuktigt och isolerat.
När bin flyttar in i huset
Bin i en vägg, skorsten eller vind behöver inte betyda att du har ett skadedjursproblem. Det kan vara ett honungsbisamhälle, men enstaka vildbin använder ibland små sprickor och håligheter utan att bygga någon stor koloni.
Försök först se var insekterna flyger in och ut, utan att klättra nära eller öppna väggen. Täpp inte igen öppningen medan bina är aktiva. Då kan de söka sig längre in i huset, och ett instängt samhälle kan dessutom lämna kvar vax och honung som senare lockar andra skadedjur.
Vid ett tydligt honungsbisamhälle är det klokt att kontakta en lokal biodlare för bedömning och eventuell flytt. Använd inte spray och slå inte mot väggen. Om insekterna är aggressiva, om boet sitter nära en entré eller om någon i hushållet är allergisk bör säkerheten gå först och en fackperson anlitas.
Det är också lätt att blanda ihop bin med getingar. Bin är ofta hårigare och intresserar sig för blommor, medan getingar har slätare kropp och gärna söker sig till söta drycker eller mat. Vid osäkerhet är det bättre att fotografera på avstånd än att störa boet.
En torr sandfläck kan betyda mer än ett bihotell
Vill du göra en konkret insats börjar du enkelt. Spara en solig bit mark, låt några växter blomma, lämna lite död ved och komplettera med ett torrt bihotell om du har plats. Det är kombinationen av föda och skydd som gör att bina kan stanna, inte en enskild åtgärd.
Det mest hållbara valet är ofta att arbeta med det som redan finns på tomten. En gammal slänt, en torr husvägg eller en orörd grästuva kan vara mer värdefull än en ny köpt produkt. När man ser boplatserna på det sättet blir det lättare att hjälpa både honungsbin, humlor och de små vildbin som annars passerar obemärkta.
