Är blåklockan fridlyst i Sverige? Så gäller reglerna

En blå blomma i vägkanten kan se ut som vilken blåklocka som helst, men namnet täcker flera olika arter med olika rättsligt skydd. Här reder jag ut vad som gäller för vanlig liten blåklocka, vilka arter som faktiskt är fridlysta, och hur du kan odla blåklockor utan att råka gräva upp vilda exemplar.

Är blåklockan fridlyst i Sverige?

Det korta svaret är nej, inte som grupp. Blåklocka är ett vardagsnamn för flera arter i släktet Campanula, och det är den exakta arten samt platsen som avgör vad lagen säger.

Den vanliga lilla blåklockan, Campanula rotundifolia, är inte upptagen som fridlyst i den nationella förteckningen över fridlysta kärlväxter. Detsamma gäller normalt stor blåklocka, Campanula persicifolia. På platser där inga särskilda områdesregler gäller får man därför vanligtvis plocka en mindre bukett för eget bruk.

Det är alltså missvisande att säga att alla blåklockor är fria att plocka, men lika fel att påstå att hela släktet är fridlyst. Jag tycker att det säkraste tankesättet är att se ”blåklocka” som ett samlingsnamn, inte som en juridisk artbestämning.

Vilka blåklockor har ett särskilt skydd?

Skogsklockan är den art som oftast skapar förvirring. Den har blå till blåvioletta blommor och kan på håll blandas ihop med andra Campanula-arter. Enligt den gällande artlistan är den fridlyst i Jämtlands och Västra Götalands län.

Skäggklockan är en annan skyddad art och omfattas av fridlysning i Jämtlands län. Den kan kännas igen på sina håriga delar och sitt ofta mer upprätta växtsätt, men säker artbestämning kräver ibland att man tittar på flera kännetecken samtidigt.

Fridlysningen enligt 8 § innebär i praktiken att du inte får plocka, gräva upp, ta bort eller skada växten. Det är inte heller tillåtet att ta bort eller skada frön och andra delar. Reglerna gäller vilda exemplar, även om de växer på mark som du själv äger.

Jag skulle därför aldrig gräva upp en okänd blåklocka för att plantera den hemma. Det är lätt att blanda ihop arterna, och en växt som verkar vanlig kan ha ett helt annat skydd där du befinner dig.

Platsen kan ändra vad som är tillåtet

Även när arten inte är fridlyst kan det finnas lokala regler. Nationalparker, naturreservat och andra skyddade områden har ofta föreskrifter som begränsar eller förbjuder plockning av blommor, frön och andra växtdelar.

Allemansrätten ger ingen generell rätt att gräva upp vilda växter. Den omfattar normalt plockning av enstaka, icke-fridlysta blommor för eget bruk, men du ska ta hänsyn till marken, växtplatsen och markägaren. På en privat tomt eller i en planterad rabatt har du inte samma rätt att plocka som ute i naturen.

Om du befinner dig i ett naturreservat brukar jag göra en snabb kontroll av skyltarna vid entrén. Där kan det exempelvis stå att alla växter ska lämnas orörda, även om arten i sig inte finns med i den nationella fridlysningslistan.

Naturvårdsverket betonar också att fridlysning kan gälla i hela landet, i ett län eller i en del av ett län. Det är därför klokt att kontrollera länsstyrelsens information när artbestämningen eller platsen känns osäker.

Så plockar du med gott samvete när arten är tillåten

Om du har identifierat en vanlig, icke-fridlyst blåklocka och befinner dig utanför ett område med särskilda regler kan en liten bukett vara tillåten. Jag håller mig ändå till några få stjälkar och lämnar större bestånd orörda, särskilt där blommorna växer glest.

• Plocka bara arter som du säkert känner igen.
• Ta en liten mängd och undvik att trampa ner resten av beståndet.
• Gräv aldrig upp rötter, tuvor eller plantor från naturen.
• Samla inte frön för försäljning utan att först kontrollera reglerna.
• Lämna blommor helt orörda i naturreservat om föreskrifterna kräver det.

Det är också bra att komma ihåg att en blomma som står kvar bidrar längre till pollinatörer och fröspridning. Blåklockor erbjuder pollen och nektar till flera insekter, så den mest hållbara buketten är ibland faktiskt den man fotograferar i stället för att ta med hem.

Odla blåklocka utan att ta från naturen

Vill du ha blåklockor i trädgården är det enkelt att välja en odlad planta eller fröpåse från en seriös plantskola. Läs det vetenskapliga namnet på etiketten, eftersom ”blåklocka” kan syfta på flera arter och sorter med helt olika växtsätt.

Liten blåklocka trivs ofta bäst i sol, väldränerad jord och ganska magra förhållanden. Den passar därför bra i en stenpartiliknande rabatt, en torr äng eller vid en solig slänt. I tung och ständigt fuktig jord blir resultatet däremot ofta svagt, även om plantan får mycket ljus.

Stor blåklocka kan ge ett mer påtagligt inslag i rabatten och fungerar bättre när du vill skapa höjd bland gräs och andra perenner. Jag föredrar att plantera den tillsammans med växter som har liknande krav, eftersom konkurrenskraftiga grannar annars lätt tar över.

Använd inte jordstammar, plantor eller frön från en vild växtplats. Köpt odlingsmaterial gör det tydligt vad du odlar och minskar risken att du både skadar en naturlig population och bryter mot en lokal skyddsregel.

Så gör jag när artbestämningen är osäker

Det räcker inte alltid att titta på blomfärgen. Jag fotograferar hela växten, inklusive blad, stjälk, blomform och växtplats, och försöker identifiera arten innan jag ens överväger att plocka den.

Om växten står i Jämtlands eller Västra Götalands län är jag extra försiktig, eftersom skogsklocka kan omfattas av fridlysning. I Jämtland behöver även skäggklocka finnas med i bedömningen. Vid tvekan är det bättre att låta växten stå och fråga länsstyrelsen än att försöka lösa saken genom att ta med ett exemplar hem.

En enkel tumregel fungerar i de flesta situationer: känn igen arten, kontrollera platsens regler och låt vilda plantor stå om du inte är helt säker. Det ger både ett juridiskt tryggare och mer naturvänligt sätt att njuta av blåklockor.

Blåklockan gör sig bäst där den redan hör hemma

Vanlig liten blåklocka är normalt inte fridlyst, men alla blåklockor är inte samma art. Skyddet för skogsklocka och skäggklocka visar varför artnamnet spelar större roll än det folkliga namnet. För trädgården väljer jag därför köpta frön eller plantor, medan vilda bestånd får stå kvar som matplats för pollinatörer och som en del av det svenska landskapet.